HALSEN OCH HÅRET och armar och fingrar och ben och tår… i coronal- och saggital- och transversalplan. Detaljerna och synvinklarna är lika många som i större format och att forma de pyttesmå delarna tycks ta minst lika lång tid som för större formvolymer.
…Men det är enklare att vrida på stycket och överblicka helheten och så är det ju ett lätt och bekvämt format som inte kräver muskelansträngning.
Däremot ett bra förstoringsglas kanske? Jag kan ju undra hur Schleichs skickliga skulptörer bär sig åt? Eller har de kanske skanner och 3-D skrivare? Hur långt ska man gå? I vilken detaljnivå får man lov att ge upp? Jag funderar på att göra det snart. Men allt måste se någorlunda bra ut först.
Dagens små etapper ger inte några tydligare spår av mitt arbete. Jag ser förstås skillnaderna själv och det räcker tills vidare för att jag ska gå vidare.
Redaktören
