I KYLSKÅPET blir leran hårdare. Det gör det lättare att arbeta med ömtåliga delar utan att missforma andra. Vid detaljarbeten åker objektet ofta in på kylning. Just nu var det halsen som skulle skalas fram ur den preliminära frisyren. Jag vill ha den smala halsen, även om den blir en ”flaskhals” vid senare gjutning och en brytvänlig del. Men så får det bli nog bli ändå. Jag vill inte ge upp min vision för lite tekniska besvärligheter.
Sen, snarare förr än senare, måste jag tänka mer på gjutformen och planera den. Eftersom jag tänkt gjuta figuren i tenn, behöver jag ett formmaterial som tål värme. Silikon. Men eftersom tenn smälter vid runt 220-30 grader behöver jag inte det mest värmetåliga, som är så styvt. Jag kan välja en sort som är mjukare, 3428:an. Den klarar ugnsvärme (250°).
Det är lite som att tigga om bekymmer, det här med att bygga originalet på en ojämn, till och med konvex yta. När formen är färdig ska jag ta loss modellen, göra rent stenen och sedan montera tillbaka den gjutna tennkopian – som då helst ska passa i det rätta läget. Alltså måste jag styra så att tennet bara når fram dit där stenytan fanns, om nu figuren ska kunna fästas igen. Knepigt, (inte minst att beskriva) men jag har en plan, som man säger. Jag tror att jag kommer att kunna fixa det där.
Redaktören
Ja Karin, liksom ”Sickan” hade jag en plan. Men nu är jag rädd att den redan blivit omöjlig. Men jag ska prova ändå. :)
”Jag har en plan… ” (Fniss!) Det är ju ett välkänt citat och dessutom är det ett sluttande plan som du har!
Jag har den på arbetsbordet, men jobbar bara med den lite då och då. Här finns ingen deadline. :)
Spännande att se hur det blir när det blir färdigt. Mycket jobb i alla fall…
Ingrid