OM MAN JÄMFÖR med i vintras, tycker jag att man kan se en viss förbättring. Och då menar jag varken vädret eller det magra rådjuret, utan skjulet. Plasten är borta (utom på taket) och bakväggen och gavelbitarna har fått brädpanel. Istället för stampad jord ligger nu ett stadigt trägolv och trasiga/saknade rutor har blivit ersatta/kompletterade. Och så färg. Lite ny färg gör underverk!
Vi är tveksamma till om det lilla huset är värt mödan vi lägger ner. Det är ett skjul i ordets fulla bemärkelse, byggt av spillvirke redan från början. Och dessutom är det ju alltid så att man blir lurad! Det som från början verkar som ett snabbjobb (vi ska ju bara fixa till det lite, så att det står ett par år till), givetvis snart leder till ett långt mer utdraget och arbetsintensivt projekt. Riva bort och skrapa av, spika på och måla nytt! Nåja. Jag hade väl ändå inget bättre att ta mig för. Och lite hjälp har vi haft.
…Nu närmar vi oss i alla fall något som med lite god vilja kanske kan kallas shabby chic? Och det är väl skoj att vara lite trendig som omväxling, även om trenden säkert är någon helt annan nu.
Redaktören
