JAG HAR ALDRIG sett operetten Sköna Helena i sin helhet. Inte heller SVTs lördagsföreställning från Théâtre du Châtelet. Jag snabbspolade lite på datorn. Ändå gillar jag den här lättare genrén också. Och Offenbachs musik gör inte särskilt ont. Men vad mig anbelangar, lyckades inte heller den här uppsättningen att erövra mig – och jag vet inte varför. Eller kanske gör jag det?
Livligt och färgglatt…
…och Chroma-key effekter.
Mer chroma-key…
…som ger roliga bilder…
…ibland med den franska touchén…
…och förstås, en uppsluppen final. Men:
Hur skickligt ensemblen än framför verket och hur väl tajmat den elektroniska tekniken än fungerar, är det som om alltihop går vilse i effektsökeriet. Något viktigt saknas och det är en gnutta hjärta och inlevelse i produktionen. Det behöver även en komedi. SVTplay till den 3 maj.
Redaktören
