SOM OM DET inte fanns några kulturyttringar i Värnamo en helt vanlig januarilördag! Om man bara gör sig besväret att läsa den information som sipprar ut i våra lokala kanaler så händer det en del.
….Galleri Hörle Slott hade utställning av sina medlemmars verk och det är ju alltid kul att se många olika förmågor samtidigt, och på ett och samma ställe.
Skönt ojämnt skapande. Det är det som är så spännande, att gå på upptäcktsfärd. Alltid hittar man något, som den här teckningen till exemplel, där skriven text bildar figurens konturer. Inget speciellt unikt eller originellt, men det är en frisk attityd i bilden och det är en bild som lätt borde kunna hitta sin plats hos en likasinnad.
Lokalen i Hörle slotts källarplan är också en skön miljö att både exponera och ”konsumera” konst i. Här är utrensat och rent, här hänger/står verken fritt och behagligt skilda från ovidkommande rekvisita. De flagnande kalkade väggarna är ju också en chic, kulturtillvänd faktor.
Men det begav sig också inne i stan. Utdelning av kommunens Kulturstipendium. Tre skilda profiler inom ganska så skilda discipliner delade på summan. Anna Sise, ung och multibegåvad estradös inledde på ett övertygande sätt med en skön jazzlåt, tillsammans med en kvartett bestående av Andreas Westberg och tre andra som jag inte hann anteckna. Varför har vi ingen riktig jazzkällare i stan?
Stipendierna utdelades raskt och smärtfritt ut av Kulturnämndens ordförande och därefter blev det ”soffprogram” i tv-stil med Lars Alkner, kommunens kulturchef, som programledare.
….Luis Gonzalez är ju känd som ungdomskulturens främjare och för att strida för ungdomsaktiviteterna på orten. Nu fick han äntligen ett formellt och värdigt erkännande för sitt trägna och hängivna arbete. En hel ”målgrupp ”blev så att säga synlig med ens. Kommunen består inte enbart av skattebetalare.
Den tredje av de tre uppmärksammade kulturarbetarna: Katarina von Bredow. En mycket vältalig ordbehandlare med stämpeln ”Barn och ungdomsförfattare”, men som gjorde mig, gamla karln, nyfiken och som jag snarast kommer att leta efter på biblioteket. Ett smakprov gav hon från rampen. Men ur vilken bok i hennes produktion missade jag också att anteckna.
Anna Sise avslutade stipendieutdelningen med tre jazzlåtar. En som jag inte antecknade, sedan ”Ich bin von Kopf bis Fuss auf Liebe eingestellt”. Originaltiteln var hon osäker på (vem är inte det?) men sjöng den (i engelsk version) på övertygande sätt. Och så standarden ”One more for the road”. Och jag kan alltså inte låta bli att undra varför vi inte har en jazzkällare i stan?
Här hemma i tv’n sände SVT Cirkus Cirkörs ”Borders”: en högaktuell, mustigt burlesk och varmt bisarr föreställning som talar både till sinne, hjärta och kittlingsnerven. Det är såhär de (ganska trista) traditionella cirkusarna borde produktutveckla!
Svensk public service-tv har sina ljusa stunder i alla fall. Tack för de’ SVT!
Föreställningen kan ses på SVT Play till den 15 februari.
Redaktören
