”ÄR JAG INTILL döden trött,
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen…”*
Nej, jag mår bra och är ganska glad, till och med. Men den här skulpturen, ”Gravfigur”, av belgaren Julien Dillens 1849-1904), får mig att tänka på Harriet Löfwenhjelms (1887-1918) vackra dikt. Kanske det ligger nära till hands att associera den här till synes uppgivna lilla gestalten med de väldigt sorgsna verserna? Båda verken berör mig hur som helst.