INGEN ANSLUTNING till Internet, ljudet fungerade inte och de filmsnuttar jag pysslar med ”Kunde inte hittas”, trots att de fanns där framför ögonen på mig. Det enda jag gjorde var att dammsuga datorn, eftersom fläkten gick på lite för högt varv. Men jag var ju försiktig. Nu går den igen, jag har kollat alla sladdar och startat om ett antal gånger, felsökt och hunnit bli ordentligt skraj! Att se (dator)döden i vitögat kan göra en kall och stel av skräck!
Den här bilden laddades upp först vid tredje försöket!
Det har länge spökat i den här datorn, nästan hela tiden faktiskt. Men man vänjer sig, så länge poltergeisten inte stökar mer än jag kan ignorera. Som att anden envisas med att lägga ett undre öppet fönster över det fönster jag håller på att öppna, ja det är ju mest på pin kiv ändå och lika bra att försöka skratta åt. Ibland måste jag öppna programmen i en viss turordning, för att behaga den Dolska* och överhuvudtaget kunna få igång dem. Och när Chrome legat nerklickat i aktivitetslisten för länge, går det inte att klicka upp fönstret igen. Då måste jag stänga programmet och starta om det. Och tänka sig! Då öppnar hon** det, men så långt till vänster utanför skärmytan att bara en smal remsa sticker fram. Nätt och jämnt mycket så att jag får tag i den och kan dra fram den på skärmen. Det här är lite mer irriterande.
….Har datorn gått i ”sparläge”, vid längre uppehåll, tar det en god stund innan spöket släpper till funktionerna och om jag vill öppna mina bibliotek från ett visst program och söka filerna den vägen, ja då döper hon om mapparna till datummärkning, för det vet hon att jag har svårare att hålla koll på. Vad är det om inte ren illvilja! Men ändå fogar jag sig på något sätt, jag lär mig att ta de omvägar på vilka hon låter mig gå, så stör jag inte utan kan få jobba med mitt.
….Men nu i morse när datorn skulle igång igen verkade det vara riktigt förkylt! Och även om det nu verkar ha slutat lyckligt denna gången också*** så kom tanken, som från ingenstans, att det kanske skulle vara dags att fundera på en ny maskin. Utan inneboende.
*Här antyder jag ett femininum, vilket naturligtvis inte kan säkerställas, men som ändå känns troligt.
**Ligger det ändå inte lite kvinnliga drag i själva retsamheten?
***Det var hon som sabbade fläkten också, för ett tag sedan. Fast nej, det har jag faktiskt inga belägg för.
Redaktören
