JAG KUNDE FÖR mitt liv inte hitta mitt inlägg med det här dramat. Men det var faktiskt inte så konstigt – det fanns helt enkelt inget! Det besynnerliga var själva frånvaron, eftersom ”releasen” var efterlängtad och bevakad. Jag brukar inte undanhålla mina läsare såna här saker. Värdefulla verk som stämmer till såväl begrundan som beundran.
Det är min vän bildhuggarens, Per Aspenbergs, jag vågar nästan säga årliga, automata. Filmen kom i november, så med ett par månaders försening kommer den här: Var så goda!
Det här är ett verk som bär konstnärens kännetecken. Här finns den vackert grovhuggna harmonin i skulpturerna, händelsernas koreografi och geniala mekanismer och förstås: den skönt brutala humorn! Alltihop poetiskt ”målat” i ljus och skuggor, trä och snören. Väl vald och framförd musik ledsagar händelseförloppet och det är givetvis egen inspelning, liksom hela filmen.
Redaktören
