INTE FÖR ATT det spelar mig någon roll. Jag behöver ingen snö. Det går bra så här också, med dämpat ljus och regn, en färgskala lika tystlåten som naturens stilla andhämtning. Nu är det i alla fall vinter, men en mild. Kylan låter vänta på sig. Den köld som gör snö och is alltså. Den andra sorten har vi redan haft länge nu. Den har inte med meteorologi att göra, men en slags istid är det likväl.
Jag blir som vanligt förvånad över att det är knappt en vecka kvar till jul och bara två kvar av året. Det kallaste året i mannaminne? Nu ser jag fram emot två vårar: först en rejäl mänsklig islossning och sedan, en vår med tussilago.
Redaktören
