DET BÖRJAR NU: 6 minusgrader, vita frostkristaller pudrar landskapet och bortom den nyplöjda åkern sätter morgonsolen glöd i några nakna träd i skogsranden. En kall värme. Rosenknippan som slokar vid husknuten får mig att tänka på den gamla ramsan: ”Frosten Berövade Esters Astrar Dess Gestalt” (för att hålla reda på antal b-förtecken i de olika tonarterna). Det är en vacker morgon, men den ger mig en vemodig känsla. Vintern är en besvärlig årstid. Och den är alldeles för lång.
Redaktören
