JAG VÄNTAR BESÖK i veckan och därför föranleds en röjning och städning i verkstan. Det skulle förstås ha varit gjort, men ni vet ju hur det är? Det tar tid att systematisera, att utse platser för allting och sedan komma ihåg vad som skulle vara var – så att man har en chans att hitta det man stoppat undan.
Men det går framåt, även om en ”arkivlåda” (en kartong som skulle ha gåtts igenom för länge sen) tar några timmar av söndagen. Korrespondens; brev, jul- och påskhälsningar och det här lilla kuvertet:
En inbjudan till min far från min farmor och farfar, poststämplat den 13 september 1939. Det Stora Kriget hade nyligen brutit ut. Jag undrar varför en så formell inbjudan? Varför hålla middag och för vilka? Syskonen förstås, vilka fler? Jag vet inte om min pappa redan träffat mamma, men jag tror det. Sen ryckte han in i beredskapen och jag vill minnas att mamma stickade en ”rånarluva” till honom (enligt hennes egen utsago), för det var ju kalla vintrar. Det hann inte bli fred innan min syster kom. Fem öre kostade frimärket och det fanns en skrivmaskin på gården! Men hur var det med telefon, där på landet i Halland?
Det finns kuvert med negativ i lådan. Hundra? Tvåhundra? En del har kopierats till foton och jag har sett dem tidigare men några bilder känner jag inte igen. Min mor på tvätteri har jag sett förut, men inte just det här i den ålderstigna miljön. Ålderstigen förresten, centrifugen var uppfunnen i alla fall. Käck basker, jag undrar vilken färg den hade? Mamma jobbade bland annat på en ”institution” med eget tvätteri. Kanske är bilden därifrån? Jag tror hon trivdes med det och det är med stolthet jag visar bilden. Det var inget snack om ”självförverkligande” på den tiden. Min mamma var verklig som hon var! (Den här bilden och fotot nedan är skannade från negativet i vanlig scanner, så kvaliteten har inte blivit bättre precis. Men jag är överraskad över att det ens blev så bra!)
Ja det är många negativ och det bör ha varit mamma som tagit de flesta. Hon tyckte om att fotografera. Hon hade en Voigtländer Brilliant. Om hon också tagit det här fotot vet jag förstås inte, men det är troligt. Fotot är taget under första halvan av 40-talet, motivet är Järntorgsbrunnen i Göteborg. Bilden innehåller inga för mig kända personer. Men jag tycker den är så lyckad. Som bild betraktad lämnar den inget övrigt att önska (mer än en bättre kopiering). Det fina utsnittet, personerna i förhållande till fontänen, mamman med de söta flickorna och den läsande mannen. Högklassig fotokonst som ligger och skaver med hundratals andra negativ. Jag känner att jag borde gå igenom allt. Men när? De här negativen hade hur som helst ingen positiv inverkan på min uppgift i verkstan idag. (Platsen är Järntorgsbrunnen i Göteborg.)
En bild som var förstorad och färdig är denna Den lär vara från den tiden. En liten teg med ett stenskravel som jag tror är tagen hemma hos mina farföräldrar. Där sitter en hallänning med sin värmländska. Inte purunga, men de hittade varann till sist. Och det ska jag väl vara glad för.
Redaktören
