En term bland draghästars seldon, men också minst lika väl etablerad i boktryckarvokabulären: Däckel. Enligt vad jag lärt mig: Det underlag på tryckplattan, som består av papper i flera skikt. Däckelns uppbyggnad kan anpassas med olika antal ark, för att ge mjukare eller hårdare mottryck till själva tryckformen.
Mitt sista däckelpapper är helt utslitet. Jag hade en stor rulle som skulle ha räckt både min och maskinens livstid (nej inte maskinens!) men den har nog kommit bort. Kvar finns det här, ett en gång starkt, slätt papper. Nu illa sargat, fläckigt och med mer eller mindre diffusa spår av tidigare tryck. Jag ger mig sjutton på att någon hade kunnat tolka det som konst. Jag får hur som helst bygga upp min däckel med andra papperskvaliteter.
Och så ett provtryck igen. Platta nr. 2 i min nya serie. Här ser jag vad jag måste skära rent i bilden. Mycket justering ännu och min beställda färg som jag hoppas ska ha rätt konsistens och ge riktig svärta. Kanske måste jag lappa upp mer under däckeln för att få jämnt tryck? Prova och prova igen! Det lilla jag nu kan om sånt här har jag lärt av yrkesfolk på ett tidigare jobb; riktiga grafiker på ett riktigt tryckeri.
Redaktören
