I VÅRAS GICK hon med herrarna i hagen, så nu har hon fått nåt’ som sparkar i magen. Igen!
Det kan inte vara långt kvar för min lösaktiga katta som är så lättflörtad och mottaglig för fagra jamanden. Nu får hon ta konsekvenserna. Eller rättare sagt: Det är jag som snart måste göra vad som göras skall. Usch! ….Här har kärleken sitt pris, men varför måste jag betala? Jo, för att alternativen känns sämre. P-piller kan utveckla cancer och annat och jag vill ha min katt frisk och sund. Sterilisering med transport till veterinärstation, till okända människor och dofter, skulle bli ett mycket större trauma än att mista kullen. Det har hon gjort förr och hon kommer över det förvånansvärt fort. Men en skrämmande resa och otäcka upplevelser i tätorten, nej låt henne slippa!
Den här katten följde med oss hit som ettåring (redan gravid). Då fanns redan en annan honkatt på ägorna, en respektingivande matrona som i princip hade hela reviret. Morre (vår katt) fick nöja sig med en smal ”korridor” mellan hemmet och skogen. Men hon vande sig och morskade också till sig när hon fått ungar. Men hon har aldrig varit någon dominant katta. Timid, försiktig men väldigt känslosam mot familjen. En duktig jägare också. Antalet gnagare hon tagit livet av går inte att överblicka.
….Matronan dog så småningom och sedan dess har Morre haft en mycket större frihet. Men främmande skrämmer henne. Får vi besök lämnar hon hemmet tills det åter bara är min bil som står parkerad här. Så tanken att jag skulle sätta henne i buren, köra in till Värnamo, att okända människor skulle ta henne, sticka nålar i henne som får allt att svartna och sedan vakna med smärtor och underliga känslor… Vilket svek!
….Jag är förmodligen jättefånig, men jag tycker trots allt det är bättre så här. Så fröjdas min gamla kisse, åt älskogs sötma. Jag ska bli änglamakaren igen.
Redaktören
