”Verdis sista opera från 1893. Metropolitans uppsättning av Falstaff är som en sitcom från 1950-talet – med vin, kvinnor och sång. Och massor av mat! ”Mer fantasi och mera tittgodis än på Broadway”, skrev New York Times. James Levine dirigerar, och för uppsättningen svarar Robert Carsen. I rollerna: Carlo Bosi, Ambrogio Maestri, Keith Jameson, Christian Van Horn, Jennifer Johnson Cano m.fl.” (SVT)
KAN DET VA’ NÅT’? Jodå, det kan vara något riktigt bra. En komisk opera funkar också, särskilt en som är välgjord från libretto till ridåfall. Och allt på operascenen behöver inte sluta i svek, förtvivlan och DÖD till bombastiska ackord. Det går bra med ett ”musikalist lustspel” baserat på Shakespeares muntra fruar också! Verdis Falstaff på Metropolitan bör väl också vara ett ganska säkert kort: Bästa Allt!
Om kritikern ändå ska fram, så skulle perfektionen möjligen kunna kännas för perfekt. Det storslagna som det berömda operahuset kan prestera, kanske blir för storslaget? Lite för mycket Broadway? I Met’s professionalism ingår också att välja den bastanta trion: Ambrogio Maestri, Angela Meade och Stephanie Blythe – samt en spinkig Keith Jameson (Bardolfo) till de bärande rollerna och det räcker väldigt lång! Hela vägen faktiskt.
Den här föreställningen kan ses på SVT Play till den 20 april:
http://www.svtplay.se/video/2770097/falstaff-fran-metropolitan. Unna dig det!
Redaktören
