Klicka, så blir texten läsbar.
MAN KAN LÄSA klassiker. Det går alldeles utmärkt! Nyligen lade jag ifrån mig en utläst sådan som jag sparat i alla år. En läsupplevelse rikare. Jo, jag har sett filmen; svartvit, med de fattiga på stranden som ser flodångaren glida förbi med ljus, musik och rika passagerare. Det är vad jag minns från filmen, liksom slutsscenen: En pojke tar farväl av kamraterna och vandrar med ränsel på ryggen, iväg mot horisonten på den oändliga, slingrande vägen mellan sädesfälten, bort över slätten. Ja visst är det ryskt.
Boken utkom för 101 år sedan och beskriver, förutom ett högst varierat persongalleri, även det rådande samhällets klasstrukturer, från pråmdragare till hantverkare och officerare. Högre stånd än så låg nog utanför författarens referensramar på den tiden. Vardaglivet i Nisnij (Novgorod) skildras också, arbete, förseelser och bestraffningar, superi och slagsmål och så religiositeten. Det är en mycket levande berättelse trots att den är så gammal. Gamla dammiga klassiker kan vara nog så fräscha och aktuella. Kanske särskilt idag, när så många tycks vilja återskapa livegenskapen och befästa klassamhället. Boken kom förresten ut bara några år innan revolutionen.
Den som har lust kan ju gissa på författaren och titeln. Det är nog inte så svårt.
Redaktören
