VARFÖR ÄR DOCKOR oftast så slisksöta á la Amerika? Det måste de ju inte vara! Lite mänskligare drag och man faller pladask! Jag hade sparat ett ”bokmärke” för en blogg som jag hittade för några år sedan. Sidan finns kvar och den har utökats. Det är den Ukrainska konstnären Olena Tsilujkos och hennes dockors blogg.
Nej dockor med stora klara ögon, lockigt änglahår och plutmunnar som reklambarn, blir fadda och ointressanta, medan den lätta ”fulheten” i Olenas dockor gör dem oemotståndligt sköna. Figurerna blir individer, vilket de ju också är. Konstnären bygger upp varje personlighet med papier-maché (huvud, armar och ben) och med sågspånsfyllda tygkroppar. Vad jag tycker är en kul grej är att de ofta är klädda, inifrån och ut. Trots att det bara är det yttre som syns. Bilderna länkar till större vyer på konstnärens blogg!
Den solbadande, med de charmiga markeringarna efter t-skirt, långbyxor och pumps, blir också en favorit. Förstås! Jag tror att det mycket beror på igenkänning. Det är så här det är. Syskonpar, finklädda eller i regn och blekfisar på stranden. De här dockorna har själ. Det är på riktigt!
Ja, jag tänkte att det här måste väl fler av mina besökare gilla. Jag hade glömt bort den här artisten under några år. Kul att sidan fanns kvar och att det blivit fler alster.
Underbara dockor – ska titta mer på dem. Håller med dig om att de verkligen är själfulla. Riktiga barn. Har bokmärkt länken – tack för den!
Ingrid