OKTOBERKVÄLL. Jag gick en tur ner i verkstan för att överblicka läget. Jag övergav alla de andra uppgifterna för ”det enda” och allt stannade i en minitörnrosasömn. Nu är det väl dags att få liv i verksamheterna igen. Särskilt som det tillkommit stolar som ska ha nya sitsar. Allra först kommer förstås det svåraste av allt: Att röja! Annars finns inga möjligheter att göra något överhuvudtaget. Här finns nämligen inte en kvadratdecimeter ledig arbetsyta kvar.
Gamla Gummifabriken i Gislaved har blivit konst:fabriken. Utrymda, lagom ”sotiga” fabrikshallar tjänar som utställningslokal där ett dussintal konstnärer ställer ut under helgen. Dit tog vi oss i eftermiddags.
Skitigt och behagligt ljusinsläpp.
Konsten och betraktaren.
Den slitna och av produktion impregnerade byggnaden lyser upp av målningar och några skulpturer. Vissa naturligtvis med större lyskraft, men de flesta dock med synlig skaparglädje. Jag sätter värde på såna här initiativ, där även debutanter och mindre renomerade får komma med. Det blir som en stor påse blandat godis, där man alltid hittar någonting man gillar. Det kan verka lite med en enda helg för visning, men om detta var första gången, får man hoppas att det blir en årlig tradition.
Redaktören
