Pastellkväll

JAG HAR SVÅRT att tackla situationen ”färdig i god tid”. Det måste vara ovanan som sitter i ännu. Att tangera deadline har mer varit min rutin. Således råkar jag in i det obehagliga tillståndet av olust (tidigare beskrivet här i magazinet). Det är den där känslan att inte kunna/vilja sätta igång något nytt. Oföretagsamheten hotar slå klorna i mig.

Att göra någonting helt annat som känns trevligt (förutom hushållsarbete, som inte hör till kategorin), brukar kunna hjälpa. Därför tog jag mig för att försöka måla en filmaffisch. Alltså; maka undan lite så att staffliet blev fritt och röja lite bänkyta för pastellskrinet. Det var länge sen dessa färger fick luft! Varför det blir så vet jag inte. Det är ett skönt medium med intensitet och lyster. Med många möjligheter också. Fast nu är jag otränad, det känns. Två hela kolkritor gick åt till bakgrundens svärta. Men jag märkte att jag har gott om kritor. Flera askar med ”refiller” också. Så varför inte ge pastellmåleriet lite uppmärksamhet – istället för att gästas av håglöshetens bleka spöke?
Det bildas rätt mycket stoft, särskilt så som jag trycker pigmenten på kartongen. Hälften av kritorna verkar hamna som mjöl på golvet. Så det kan ju räknas som en nackdel och det som sitter på pappret sitter inte heller särskilt fast. Det är kanske också en nackdel. Man kan fixera, men hur det än är, tar det lite av intensiteten i färgerna (bäst att sätta glas framför och ram kring). Men för övrigt ser jag bara positiva egenskaper. Helt luktfritt t.ex. och händerna blir härligt färgglada! Det går dock lätt att tvätta dem rena igen.

I morgon i dagsljus, ska jag gå vidare, justera linje och färg och se om jag kan få dit lite text på ett snyggt sätt. Så kanske jag klarar att hålla HÅGLÖSHETEN stången, denna gång också?

Redaktören