EFTERSOM JAG LOVAT att lägga upp mitt (av mig) så omtjatade sommarprojekt här i magazinet, efter premiären, kommer således webbversionen här. Det kan på förekommen anledning vara bra med ett slags inledande sammandrag av vad det handlar om, då detta nog kan vara en smula långsökt och måhända inte framgår helt tydligt:
”I ett slott långt långt borta och för länge sedan, bodde en prinsessa vars största längtan var att dansa. Att dansa lätt och vackert ehuru denna åstundan i någon mån stod i motsats till hennes talang. Hon var helt enkelt för klumpig. Hennes hjärteidol var Vassiliev, den store dansaren vid Bolsjojteatern. Han skulle kunna lära henne! Han skulle kunna få henne att flyga som en fågel i ”le Grand Jeté”.
Vassiliev tillkallas och lektionerna kommer igång. Men den store dansören är inte alltför entusiastisk över uppdraget.
– Ers nåd måste dansa med hjärtat! säger han. Se på den lilla sparfven. Den flyger, ty den har förmågan i sitt hjärta. Fröken måste ha ett flygande hjärta i sig!
Vassiliev försvinner i en olyckshändelse, men prinsessan begrundar det han sagt och tar det ad notam.”
Fem sommarveckor och en vän med violoncell; så här blev det:
Någon inbjudan till Cannes lär inte komma i brådrasket. Men vad gör det? Jag har haft tillräckligt roligt med det här!
Redaktören
Tack Ingrid! Jag tycker själv att prinsessan råkade bli rätt söt på just den bilden. När jag ska massproducera bilder på en sån figur, blir det inte mycket tid till var och en. Jag ritar på och det blir lite som det blir.
Ja, du vet förstås vad som spelades, fast jag glömde att sätta ut det som eftertext: Menuett, Saraband och en Gigg av Bach. Nummer och sånt vet jag inte.
Hur är det med barnen då? Det är ingen barnsaga precis – eller det kanske det är? ;)
Du har rätt Baiba! Det blev ett lyckligt slut – för mig. När allt blev färdigt! :) Tack så mycket! – och ja, cellisten är minsann en diversifierad kulturprofil (http://www.inkspots.se/2014/07/bildhuggaren-pa-on-ii/) som lyft mitt bildspel med sina vibrerande strängar. Det är jag jätteglad för! :)
Fantastiska teckningar – den där hon lyssnar till V. tycker jag särskilt om. Så andäktigt tecknad. Du är en underbar konstnär – men det visste jag redan tidigare. Hoppas den får större spridning än bara på din blogg – det är den värd. Fint cellospel också. Jag ska skicka den till Mirren så kan hon spela upp den för barnbarnen.
Ingrid
Happy ending på sitt sätt. Hon fick flyga en kort stund och dela sitt nya liv med hoppfull balettmästare. Sens moral (om det nu ska behövas): ta inga droger som gör att du flyger. Det finns ju SAS.
PS. Fina teckningar och uttrycksfullt spel. Grattis!!