KATTAN SKA HA källingar igen och går oroligt omkring och piper. Hon har fått två alternativ, men tycks välja samma låda som förra gången. Den som är konstruerad enligt om-jag-vore-katt-modellen. Helst vill hon att jag står på vakt utanför. Går jag därifrån kommer hon efter om en stund. Och piper. Jag är lite så där: ”Ja, ja, men det skulle du ha tänkt på innan du lät ditt goda rykte flyga och fara”. Men å andra sidan har jag dåligt samvete också. Hon fick ju inte uppleva moderskapets glädje förra gången. Om det händer i natt är svårt att säga – sånt här tar tid ibland. Min tid också.
Min tid är inte till att slösa på en ängslig katt just nu. Hon kan vara nere i källaren själv och i garaget är det svalt och skönt och en bädd av bästa papier-machéråvara. Jag sitter med en piruett. Och vill inte bli störd. Hur ritar man en piruett? (Och så kommer hon uppför trappan igen!)
Redaktören
Det beror på hur snabb synreception man har. Jo, det där med ringar eller spiral är välbeprövat seriegrepp, men jag vill inte ha det så. Vi får se hur det löser sig.
Nja, nu är kattan så pass gammal så jag vill inte låta göra några ingrepp. Inte ge piller heller. Naturen får ha sin gång. Gyttorpspeppar efter hankatterna däremot…! ;)
Benen syns väl knappast när man snurrar så fort – blir väl bara som en massa ringar, eller?
Jag har hört talas om att man kan kastrera katter – men det kanske mest kattpojkar som utsätts för detta övergrepp?
Ingrid som är glad över att varken ha hund eller katt.