TILLBAKA I LISSABON gör vi en ”kulturdag”. I Belém, några km västerut från centrum finns det pampiga CCB – Centro Cultural de Belém, ett Vandalorum x 12 i sten. Med fri entré till utställningarna!
Om spårvagnen får strömavbrott, vilket nog får ses som ovanligt, kan man t.ex. ta sig till Belém i en av de talrika Tuc-Tuc’ar som numera ses överallt i huvudstaden. Dessa turisttransportörer, körda av unga förare, tar sig smidigt fram i tät trafik. Åtminstone tog vår chaufför sitt uppdrag seriöst och spillde onödig ingen tid i bilköerna. Betydligt dyrare – men mycket roligare! Och så kändes det ju lite extravagant med en privat körning i öppen kalesch. Givetvis står ett sånt här fordon numera överst på mina drömmars öskelista.
Berardo Museum – en privat samling av ”modern and contemporary art”, som blivit en permanent del av CCB. Och det är en konstsamling av ganska imponerande omfattning. Alla de kända namnen och en del okända tycks representerade. Men jag är ju som jag är när det gäller det där. Andy Warhols verk är inte ett dugg intressantare i verkligheten är på bild, Rauchenberg och allt vad de heter likaså. Men en promenad genom konstens nutidshistoria kan ändå vara rätt underhållande.
Mer spännande är den konst man råkar på under stadsvandringarna. Den dyker upp oväntat lite här och var. På husgavlar, murar och plank.
På en mur i ett gathörn nära Martim Moniz, har man hyllat diktaren Florbela Espanca (1894-1930) med en muralmålning i grafittistil och ett tillhörande poem. (Jag ska be redaktörskan om en översättning.) Konstnären heter Mariana Dias Coutinho. Klotter, tags och sånt ger jag inte mycket för, men när ”riktiga” konstnärer utnyttjar ytor i den offentliga miljön för såna här verk – då är det väldigt lätt att acceptera.
Vill man, kan man sedan låta sig bjudas på födelsedagsfest i abonnerad lokal vid havsstranden. Släkt, vänner och bekanta, barn, unga och gamla – ja, det blir några stycken! Buffé med varmt och kallt, ost frukt och efterätter – därtill en fullutrustad bar, trots att det gällde ett 15-årskalas. Inga problem med det dock! Redaktören smorde kråset, kan meddelas!
Semestern är fullbordad. Foto: A.P.
Till de stående obligatorierna vid besök i Lissabon, hör den italienska glassen från hörnan vid Restauradores. ”Caramel” ska det vara, med den lite bittersöta smaken av bränt socker. Sen är jag rätt nöjd.
Nöjd också med att skriva om den här resan! Nu spar jag resten, som en reserv till det kommande vintermörkret.
Redaktören
