JAG HAR BERÄTTAT tidigare här i magazinet om ett besök på den här ön och hos paret som har den som sommarviste. Ellika och Per. För Per är sommaren de tredimensionella konstuttryckens tid. Att jag kallade ön hemlighetsfull, är för att jag aldrig kan ana vad han hittat på sen sist.
Ett ”studiebesök” här, är en vederkvickelse. Per och jag är kolleger i så måtto att vi båda gillar att omvandla materia från en form till en annan. Och att få studera tillblivelsen av denna sommars häftiga projekt, är en favör jag sätter stort värde på. Arbetet pågår ännu, i och utanför verkstaden, med intrimning och justering, så jag tänker inte visa något ännu, mer än en beskuren detalj. Det vore att gå händelserna i förväg. Men jag kan tala om att det blir något skönt brutalt – och MAGNIFIKT!
Pers verk är alltså inte bara snidade träskulpturer av hög konstnärlig klass. Det rör sig om sammansatta skurna träobjekt; figurer och mekanismer som samverkar till totalupplevelser. En slags automata. Man lämnas näppeligen oberörd av de oväntade skeendena. Ett gott mått humor är en grundingrediens i verken, men den hanteras med precision och balanserar fint med den melankoliska ton som också framträder i konstverken. Inget är för mycket – inget är för lite.
Jag har också länkat till Youtubeklipp tidigare. Nu finns en ny film där ett flertal av dessa underbara skapelser sammanlänkade. Se bara!
Flera av styckena som beledsagar Pers 3D-anekdoter i filmen, är Pers egna framföranden och redaktören fick smakprov ur Bachs sviter för solocello medan förmiddagens ljus silade in i storstugan. Radio, CD och Spotify i all ära, men ”levande” musik är fortfarande något synnerligen speciellt. Och Bach är ju nu en gång Bach – en av de klara favoriterna. En vacker minikonsert som också i hög grad har en direkt koppling till mitt eget sommarprojekt.
En apollofjäril låg i gräset med slappa, mjuka vingar. Men fick den bara krypa upp på en pinne spändes så småningom vingarna ut och visade sin Miróinspirerade dekor. De här fjärilarna sägs vara sällsynta i landet, men talrika här ute på öarna.
Förutom denna lilla varelse sågs även den mäktigare havsörnen. Högt svävande över mast och segel på en saltstänkt liten båt bland bryska vågor. Häftigt!
Som gäst har man det bästa tänkbara logiet; ett rum med fönster åt två håll. Båda med sjöutsikt. Som synes kan man inte komma närmare vattnet utan att falla i. Och om inte föll precis, så vräkte den gamle redaktören sin lekamen i det svalkande sundet. Även en sån här kortvisit kan bli väldigt innehållsrik.
Redaktören
Jodå. Man kan faktiskt säga att han gör direkt livsnödvändiga saker också.
Helt fantastisk film! Vilken fantasi och vilken skicklighet både tekniskt och konstnärligt. Förstår att ni har kul tillsammans när ni träffas. Gör han några ”nyttiga” saker också – t.ex. handikappvänliga?
Ingrid