MIN LÖSAKTIGA KATTA har nedkommit med en trio igen: En grårandig, en svartvitbrokig och en svart med vit nos och vita strumpor. Allt enligt det lokala genutbudet. Tyvärr fick hon inte behålla dem. Det går bara inte, så den här midsommaraftonen började i moll för hennes och min del. Nu vilar de i min speciella eklund, där sol och skugga leker om vartannat och frid och ro råder, i väntan på att upptas i Det Stora Kretsloppet.
Kattan börjar bli till åren. Hon verkar inte direkt nedbruten. Inte jag heller, fast det var ett obehagligt värv. Nu får det nog bli piller framöver. (Till katten, för min skull och en rejäl klick gräddfil till oss båda i kväll.)
Redaktören
Här firas också i lugn takt och i liten krets. Och det känns jättebra. :)
Nog bäst som skedde. Men visst är livet sorgligt ibland. Hoppas i alla fall att du får en fin midsommar tillsammans med dina nära och kära. Vi är ensamma, Kent och jag, så vi får roa oss med ett glas vin och fotboll, korsord och datorn, haha.
Ingrid