JAG VET INTE om det beror på åldern, men vår och försommar är förlossningens och den årliga pånyttfödelsens tid för mig. I ännu högre grad än förr. Jag njuter i fulla drag av sol, grönska och fågelkvitter. Den blomtrande fägringen också förstås. Ömsom lite blåsigt och kyligt och ömsom mulet och regn, det kvittar! Det här är ändå den tid på året då det är lättast att leva.
Eder redaktör vid kavaletten.
Kristi himmelsfärdsdag i morgon är en sån där extrahelg som hjälper till att göra våren till en lekfull tid. Med klämdag blir det en minisemester igen. Som jag tidigare anfört här i Magazinet är jag ännu präglad av sjudagarsveckan. Så jag gläds likafullt som någon annan. Ikväll, när inköp och andra vardagsplikter så småningom klarats av, fick jag till ett arbetspass i lilla studion. Beställningsjobbet kan bli klart i tid – om bara materialet hinner fram innan deadline. Och i just såna här fall kan helgdagar med inställd postgång vara ett hinder. Det ser lite knepigt ut just nu. Som alltid tycks jag behöva springa efter sista bussen.
Redaktören
Håller med dig om att det just nu är som härligast och vackrast. Har tillbringat helgen på Öland tillsammans med maken och Mirrfamiljen och lyssnat på alla fåglar och även på barnbarnen som har sjungit och spelat, ensamma eller tillhopa. Blinka lilla stjärna för full hals av en snart 3, snart 5 och en snart 7-åring tillsammans är en upplevelse som man sent glömmer. Rent dessutom!
Ingrid som så småningom sammanställer intrycken i bloggen.