I advent

VI BESÖKTE BLÅ HUSET igår, såsom en tradition den här tiden på året och fann som vanligt den mysiga stämningen i konstgården. Tinder, dofter och vackra saker av paret Christine och Stefan Bennedahl och några inbjudna kreatörer. Man ska vara försiktig med att skaffa sig traditioner, sånt beskär bara ens frihet, men att denna återkommande adventsutställning kommer att fortsätta länge – ja det får man ju hoppas.

I anexet, Röda Rummet, har denna gång installerats en märklig grupp. Den imponerar på många sätt: genom omfånget, genom det satiriska anslaget och genom det goda, lite spefulla humör som genomlyser verket. Det här är en iscensättning och ett åskådliggörande, en lekfull analys och förstås samtidigt en personlig kommentar. Det handlar om makten, över vilken såväl Alfred Jarry* och Stefan Bennedahl sätter ett löjets och humorns ljus på. Men det en strålande skön uppsättning i Röda Rummet.

”Kung Ubus hov”. Stefan Bennedahl 2013.

Märkliga, bisarra skepnader…

Man kan säga att Stefan för det mesta brukar överraska med sina idéer, infall och sina speciella ”projektioner”. Inget undantag denna gång. Det centrala verket är denna gång ”Kung Ubus hov”. Att kalla gruppen ett mästerverk, är att vara alltför snål i omdöme.

Det är en sammansatt installation bestående av ett (oräknat) antal av de som vanligt mystiskt, tungt sorgset stämda figurer som blivit ett något av kännemärke för konstnärens ”personbeskrivningar”. Det är en blandad uppvaktning i en bisarr och om än med komiska drag, ganska dyster audiens där var och en av figurerna ändå särskiljer sig som individ.

…en dyster hovaudiens…

Denna uppvaktning utgör således en brokig blandning undersåtar i det Ubuiska hovet. Jag vet inte mycket om Kung Ubu, mer än att det var en härskare som, liksom så många andra av sin sort, var en pest och plåga. Man kan förmoda att sånt sätter sin prägel på kuvade hovfunktionärer.

…för en tyrannisk kung!

Kungen själv ger verkligen ett elakt intryck. Tunn, ful och uppflugen på sin höga tron som tycks besatt med priset för den ernådda makten. Makten och härligheten kostar nämligen.
Det är lätt att skena iväg i tanke och fantasi – att förmedla intrycken är svårare. Därför kan ett eget besök varmt rekommenderas. Det här verket ska ges tid, mycket tid!

*Alfred Jarrys teaterpjäs om Kung Ubu hade premiär 1896.

Redaktören