Det blev en bunt bilder, trots att jag ville hålla nere volymen.
… DET ÄR VAD jag är, och har nog alltid varit. Därför går det som det går också, när jag ska göra något på egen hand. Bildspelet jag gnetat med, går i ”romantisk moll”. Inte särskilt elegant, utan skissartat och grovt. Det blev rätt roligt, när jag äntligen kommit igång och nu är det nästan färdigt; 7:38 minuter melankoli.
Nu kan jag inte låta bli att tänka på hur bra det kunde ha blivit om jag hade startar för ett år sedan, då när jag fick veta att detta skulle göras. Men syndaren vaknar som bekant inte i ottan, utan sent och inser med ruelse vad klockan är slagen. Kvaliteten kunde alltså ha blivit 10 månader bättre om jag bara hade hittat något uppslag på änglatemat i tid. Förresten är kopplingen inte särskilt tydlig nu heller. Det blev en mer symbolisk änglaprojicering. Nåja, av en 3-veckorsproduktion kan man inte begära allt. En sidoeffekt av projektet är att jag fick blodad tand. Jag blev sugen på att göra något mer sånt här. Det var kul.
Hur blir det med visningen då? Tja, har man inte möjlighet att ta sig till Öland den 27:e, är det nog värre med det. Om jag inte får för mig att köra en matinéföreställning här på Inkspots förstås.
Redaktören
