ÄNTLIGEN IGÅNG MED NÅGOT, men vad ska det bli av det? Idén har något skarpare konturer nu, men då kommer genast problemen med genomförandet. Jag ser framför mig hur jag vill ha det – att nå dit är en helt annan sak. I alla fall ska jag försöka hålla igång penna och pensel medan det flyter på någorlunda, vilka kompromisser jag måste göra kommer att visa sig. Idén kan ju också modifieras när projektet börjar få ett eget liv och bestämmande.
Just det här med att arbetet, idén, liksom börjar ”leva” som en egen organism, är den eftersträvansvärda brytpunkt som ibland låter vänta på sig – ibland uteblir den. Det är ett slags kreativt tillstånd när allt stämmer, då sinne, hand och material samverkar i symbiotisk harmoni. Som det känns, nästan utan min medverkan. Jobbet lever. Mina tankar kan gå egna vägar medan skapandet görs av ”organismen”. Det här är ett tillstånd som troligen frigör ett flöde av endorfiner och därför ger så påtagliga lustkänslor. Rena kicken!
Augusti sjunger på sista versen. Det är inte en dag för tidigt att öka på takten och att försöka blåsa in liv i projektet. Det kommer jag att må bra av. Och 27 september är bara fyra veckor bort.
Redaktören
