GRÄSMATTAN ÄR KLIPPT och fin till midsommar. Det hanns med i kväll fastän jag hade mina tvivel i morse när det kom på tal. En dag har bara ett begränsat antal timmar.
Så, nöjd med att denna uppgift som åligger mig med förfärande regelbundenhet har blivit utförd och ger mig en veckas respit, kunde jag med godaste samvete promenera runt i kvällningen. Den varmaste dagen har svalnat något och ljuset lockar en till att stanna ute.
Från holken vars montering höll på att kosta mig min rörlighet och mina motoriska funktioner – minst, hörs livligt kvitter och pip. Blåmesparet som i våras inspekterade bostaden godkände och flyttade in, verkar nöjda. För nu hörs det tydligt att de blivit en hel familj. Detta är gott och väl – och jag själv är så gott som återställd igen. Allting är gott, denna ”lilla” midsommarafton!