INGA STORA FRAMSTEG, tyvärr. Nummer 3 vid stolpen och 2:an som fått thorax förkortad med ett par cm, ligger och torkar på bockarna. Jag inser med fullaste klarsyn att jag som vanligt ligger sent i schemat – mycket sent. Om senast en vecka måste den här ensemblen vara i stort sett färdig, så att jag sedan kan ägna mig åt detaljer och yta. Och andra objekt. Helt omöjligt alltså! Ändå känner jag inte panikens vassa klor gripa om hjärtat. Mitt dåraktiga, sämre jag säger mig att ”det löser sig”. Om jag använder helgen på bra och effektivt sätt, kan jag faktiskt avancera en hel del och sedan, när större volymer våt papier-maché ska torka, kan jag ägna mig åt de andra objekten. Jag får inte glömma att göra sex händer händer också!
Inte för att jag är en självsäker och kaxig typ – nej långt ifrån, men jag har ändå en slags instinkt som säger att alla feldistribuerade kroppsvolymer, skevheter och överskott tar vinkelslipen hand om. Mitt bättre jag hoppas jag har rätt.
Redaktören
