JAG HÖRDE DEN först som radiodramatisering i bilen, så jag missade sista hälften; Yarden av Kristian Lundberg. Men det jag hann lyssna till gjorde intryck – ett starkt! Nu har jag läst boken också. Jag vet inte vad som fängslar mig mest, själva berättelsen, eller mest troligt; berättelsen så som den berättas. Poesi eller prosa? Det finns en musikalitet i Kristian Lundbergs skrivande som är vacker, trots att boken handlar om de fula sakerna: utsatthet, utnyttjande och förnedring – om de hjälplösa och de onda. Antagligen är det just språket som gör att jag så lätt glider med i berättelsen, trots det kolmörker och den iskyla den handlar om. Den här boken bör absolut läsas!
Redaktören
