DET MEST FASCINERANDE med papier-maché som konstnärsmaterial är nog det okomplicerade arbetet att bereda materialet. Lite pyssel och en del arbete, ja – men inget svårt. Man kan knappast misslyckas! Under tiden man håller på och medan man lär känna materialet, utvecklar man också sina egna metoder för processen.
Jag har förmånen att ha en vän som berikar mig med pappersull, vilken i sin tur befriar mig från momentet att riva/finfördela pappersråvaran. Det är liksom redan gjort. Den här pappersullen är så ”lättlöslig” att inte ens större satser av papier-maché skrämmer en lathund som jag. Det är också därför jag ofta lockas fundera över de större volymernas ”uttryck”.
För att binda pappersfibrerna efter att ha blötlagt och löst upp massan, behövs egentligen ingenting. Fibrerna hakar i varann och hänger ändå ihop när vattnet är borta igen. Men med hjälp av limämnen kommer förstås styrkan att öka väsentligt och det ger en smidigare massa att modellera med. Mitt favoritklister heter Fiona, ett fint pulver som jag vant mig vid, men det går med vilken sort som helst: pulver, flingor eller färdigblandat tapetklister. Även vetemjöl binder fibrerna – men blir samtidigt ett extra smarrigt näringsämne för mikroorganismer (håll ett kort ”bäst-före-datum”!). Ett mått ”snickarlim” i klisterblandningen brukar ha ytterligare stärkande effekt på papier-machén!
Det händer ibland att klistret i pappersmassan tappar sin ”klistrighet” och att massan bara känns vattnig. Detta sker ofta ganska omgående med pappersblandningen. Man kan tillsätta mer klister, men snart förlorar också den sin verkan. Detta är ett förtretligt fenomen, som jag bara fått en vag förklaring om orsaken till:
Molekylkedjorna i klistret har angripits av enzymer, som helt enkelt ”kapar” dessa sammanhållande kedjor.
För att försöka undgå olägenheten var rådet att hålla god hygien i blandningkärlen, någon annan ”behandling” gavs inte. Om någon biolog/kemist händelsevis råkar läsa detta, är jag väldigt nyfiken på närmare förklaringar! Pappersmassan går hur som helst att använda ändå, även om den inte är lika smidig.
Pappersullen gör ju livet för en papier-machénörd som jag så mycket enklare, Ingrid. Alla handlare har inte tapetklistret Fiona. Sist hittade jag det på Jem & Fix. Och det är väl heller inte säkert att det är bättre än andra – fast det har blivit mitt favoritklister. Huvudsaken är i alla fall att du kommer igång igen! :)
Hälsar Ronny
Jättebra beskrivning på förarbetet med pappersullen.
Skall försöka få tag på Fiona-klistret när jag kommer igång med papier-maché figurer
igen.
Hälsningar
Ingrid