DET GODASTE ÄR INTE ALLTID det vackraste! Men skenet bedrar allt som oftast, som vi vet. Detta ”magasin” uppehåller sig egentligen inte vid frågor om mat, men såhär i juletider och eftersom redaktören spiller viss tid vid spisen, kommer här en recension och handledning.
Detta liknar en kompost, eller något ännu värre, men hör till den privilegierades allra största kulinariska upplevelser: Halländsk långkål á la Bernhard – eller rättare: á la Amanda Johansson, Bernts mor (red.s farmor). Receptet, eller kanske man hellre skulle säga ”tillagningsritualen” överantvardades till redaktörens mor då denna såsom fästmö gästade redaktörens fars föräldrahem en jul – i akt och mening att min då ännu inte blivna moder fortsättningsvis skulle kunna erbjuda fästmannen (min far) denna ”julens lukulliska krona” även vid livets alla kommande julbord.
Sålunda, med hänvisning till historien, har även jag inympats med smakerna från denna verkliga läckerhet. Och här följer den inte alltför krångliga tillredningsritualen:
1. Handla hem grönkål då sådan erbjudes hos hökar’n. När du tror du har så det räcker, tag lika mycket till samt dubbelt igen!
2. Tag en stor gryta och sätt på spisen med en 5-8 cm bottenskyla av skinkspad eller god buljong.
3. Medan buljongen sjuder upp sköljes och repas grönkålsbladen från de styva och fibrösa stjälkarna. Ett enahanda arbete som dock får sin belöning.
4. Bladrepet lägges sedan i grytan och får koka i buljongen tills de är mjuka samt åtagit sig smak av den samma. Som du snart ser har den jättelika volymen krympt ihop till förskräckande litenhet. Men sörj inte! Vore pärlor som fotbollar skulle de förlora sin charm. Denna rätt är en delikatess och en sådan vräker man inte i sig (det skulle se illa ut).
5. Sila ifrån buljongen och pressa bladen så pass att merparten av vätskan återgår i grytan. (Detta blir en utmärkt fond till en soppa). De kokta grönkålsbladen kan nu sparas som de är i kyla, tills det blir ”dags”…
6. …eller färdiglagas om det är dags. Hacka i så fall kålbladen, rätt grovt och stek upp i stekpanna med lite smör under tillsättande av ett lagom mått tjock grädde (Obs! Inga lättprodukter!). Några tillsätter riven muskot till Långkål, men detta är en gärning, mer till skada än gagn. Grönkålen är sig själv nog! Är buljongen tillräckligt salt ska du heller inte salta mer. Pepparn kan du glömma!
7. Stek kålen så länge att grädden assimilerats med bladen och du fått en fin, mörkgrön till grönsvart massa. Tag så av pannan från härden och servera!
Skinka, brunkål och andra tillbehör gör naturligtvis julbordet rikare, men egentligen anser jag inte dessa helt nödvändiga. Långkålen har allt! Sin egna säregna smak som endast understödds av buljongens sälta och arom. Grädden lägger sin mildhet över anrättningen och balanserar den heta pannans lätta svedjesmak.
Så i stället för att bara garnera skinkan med grönkålens vackert krusiga blad – unna dig en verklig Gudaspis och laga långkål! Halländsk á la Bernhard.
Redaktören
