INTERNET ger utan tvekan möjligheter och öppnar stängda dörrar. Min efterlysning efter två viktiga men sedan länge försvunna (glömda) sånger, gav bästa tänkbara resultat. Arkeologiska fynd från två håll! Det är egentligen ganska märkligt att bra låtar bara kan ”försvinna” så totalt. Eller kanske inte ändå? Den hånfulla visan om länsman och kronofogden (se förförra inlägget) kan ju sägas vara huvudlöst omoraliskt och rent av uppviglande. Att driva gäck med lagen och dra kronofogdemyndigheten vid näsan. Det var just inte den mest uppbyggliga musik att bjuda menigheten på? Förr blev viss musik ”dödskallemärkt” efter vad som sas. Man kan ju nästan undra. Men den andra som var så söt och oförarglig… ? Var det Cecilia Lind som var orsaken?
Klicka gärna upp en förstoring och lägg märke till flickan med banjon!
1964 var jag femton , Inger Öst också. Medan jag plågades, kvar i 9:an var hon alltså redan ute på turné med ”bandet”. På dispens har jag läst. Kanske var det med sin daggfriska stämma, mjuk men penetrerande, som hon träffade mig så hårt med, i ”När sönda’n kommer”? Family Fours övriga röster tonades nog bort i bakgrunden. Det var bara Inger – och så jag!
Satt på spåret av mina okända vänner har jag nu funnit ett klipp med Peter, Paul och Mary som gjort sin version av sången (”Monday morning”). Det är tydligen en engelsk folksång som textmässigt ligger nära min ”försvunna sång”. Cornelis Vreeswijk skrev ju en helt ny text på melodin. Inte på något vis dålig, även om jag kände viss harm den första gång jag hörde ”Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind”. Det var ju Ingers melodi!
Så, jag är långt ifrån framme än – men en bit på väg i the quest for ”Hälsingeliv” och ”När Sönda’n kommer”. Tack för tipsen!
Redaktören
