Ensam i sockerlådan.
TRE VECKOR GAMMAL och med ganska osäkra framtidsutsikter. Vår katt blev gravid eftersom den svartvita strykarkatten synts till i omgivningarna – och jag hade slarvat med pillret. Och så blev det här lilla ynkliga nystanet till. Mamman hade en besvärlig förlossning. Vattnet gick vid elvatiden på kvällen och på morgonen hade hon ännu inte nedkommit. Den tidigare sockerlådan, med lagom entréhål i locket och med ny bäddning, tycktes inte vara tillfyllest denna gång. Hon sökte sig iväg och sedan vet jag inte mer än att hon kom tillbaka på kvällen och var smal.
150 gram pulserande liv.
Efter att ha skuggats, hittades senare kattans och ungens tillhåll: djup nere i en gammal tröska, bland halm och boss. Bara en unge. Möjligen kan det ha gått tokigt för något syskon eftersom förlossningen blev så komplicerad. Att i så fall vara ”vinnaren” hjälper tyvärr inte den här arma kraken. Fler katter (och det här ser ut att vara en pojke) kan inte ingå i gårdens population. Hittar vi inte omgående någon som vill boka en liten kissekatt – ja, då blir det inte så roligt.
Redaktören
