ETT KONSTNÄRLIGT medium som jag inte tycker röner den uppskattning det förtjänar är pastell. Dessa kritor, som så totalt skiljer sig från de vaxiga stumpar vi utrustades med i skolan, de som knappt lämnade spår efter sig. Riktiga pasteller ska smeta, damma och skita ner!
Mina kritor
Mitt pastellskrin såg jag till att utrusta mig med på en tidigare arbetsgivares bekostnad. Skrinet räcker ännu, många år senare och om än inte så ofta, är det mig till största glädje då jag fäller upp locket. De många (egentligen onödigt många) färgnyanserna utgör i sig en lockelse till att ge sig hän. Vissa kulörer har förstås tagit slut och fått förnyas.
Det är ju så att olika medier ger olika uttrycksformer. Med olja målar du på ett sätt, med akvarellfärger styr du handen annorlunda. Med pastellkritor är det svårare att vara detaljpetig, alltså kommer manéret att ge en helt annan bild. Uppenbart förstås.
Eftersom pigmenten i pastellkritorna inte är inblandade i oljor, eller sugs in i pappret som vid akvarellmålning, utan ligger helt öppet på underlagsytan, får de sin karaktäristiska lyskraft. Därför bör man undvika att fixera pastellmålningen (då dämpas intensiteten, även med det bästa fixativ), utan istället lägga in målningen bakom glas och ram.
Ögon av min otränade hand
Då och då öppnar jag mitt gamla sortiment och går lös på en tom yta. Vanligt brunt omslagspapper (den matta sidan) och tjock, grå golvpapp tycker jag har den rätta strävheten för att riva till sig pigmenten. Jag anar att det varken är syrafritt eller särskilt beständigt, men jag har heller inga såna anspråk. Jag har tjugo år gamla alster som ännu inte visat någon märkbar förändring. Jag har heller inte fått några klagomål från dem jag sålt tavlor till.
Det jag gillar med pastellmåleriet, är att det för mig är ett snabbt och spontant medium och att jag kan gå upp i format. Jag tycker det är ett medium för de större intuitivare åthävorna. Större format och vidare slängar ger mig också ett visst mått av fysisk träning (som jag annars aldrig tillägnar mig). Man kan ångra sig med pastell; borsta bort och teckna nytt ovanpå, man kan förändra bilden många gånger under skaparseansen. Känner du för att måla lite fritt och spontant, ha kul och må bra – ge pastellerna en chans!
Redaktören
