DET KANSKE HAR MÄRKTS ibland, att jag jobbar för webbutiken Kinn.com. Det är en materialdepå som alla som designar, formar, gjuter, modellerar, skapar, gör prototyper mm. bör känna till. Det var här jag för några år sedan hittade de mer udda, lite mer proffsbetonade produkterna som saknats i mitt liv. Det var här jag fann den där värdefulla kontakten med entusiastiskt folk och det var hit jag så småningom rekryterades. Det var förresten en alldeles ny erfarenhet för mig att bli erbjuden jobb – utan att behöva söka.
Jag kan ingenting om att driva företag men jag kan lite om varorna vi säljer. Min uppgift är att svara på besökarnas frågor om våra produkter, ge råd och tips och försöka ge förslag på lösningar för olika problem. Det mesta går via mail. Vill du höra min sensuella, sonora stämma måste du ringa på måndagar. Har du kryssat i rutan på hemsidan, om att få våra nyhetsbrev, är det också jag som totat ihop och skickat dem till dig. Och det är lika nervöst varje gång: ska du bli arg eller tycka det är bra information? (Några av nyhetsbreven och andra tips hittar du förresten här.)
Det hör också till mina uppgifter att hitta och testa nya produkter. Men det är svårt att hänga med allt nytt, tjusigt och fantastiskt som jag tipsas om på amerikanska webbsidor! Det är oftast varken lätt eller ekonomiskt att ta hem udda kemiska produkter, med alla importregler, skilda säkerhetsföreskrifter mm, till en osäker försäljning här hemma. Men några bra grejer kan du tacka mig för!
Att utvärdera och beskriva materialen hör också till uppgifterna och det trivs jag förstås bra med. Jag har flera av Kinns produkter som står på tur att provas, bland annat den styvare varianten av Vinamold (formmassan som du smälter och som bildar en flexibel form kring ditt original när den åter stelnar). Därför har jag, trots att andra uppgifter med högre ”att-ta-itu-med-status” gör sig gällande, satt igång med en ny modell i Plastimat. Min avsikt är att testa hur det fungerar att göra en gjutform i smält Vinamold från ett original med betydligt lägre smältpunkt. Jag har nämligen inbillat mig att det ska gå bra! Plastimaten är en lite ”vaxig” modelleringsmassa, som påtagligt hårdnar när den blir kallare och mjuknar i handen. Det är en egenskap som kan utnyttjas om man omväxlande vill tumma och knåda sina former eller vill skrapa och finjustera.
Att min Plastimat är tegelröd beror på att det är en relik och fusion av tidigare sorter, då Kinn hade flera färger. Nu finns bara vit och elfenbensvit kvar – men i de fyra olika hårdheterna. Den hårdaste är för män, med mod i barm och hår utanpå, män som är vana att lyfta kvinnor på sina muskelspelande armar – den mjukaste är för de väna damer som tröttnat på både korsstygn och på att ideligen bli lyfta i svettiga karlars armar. Plastimaten är lätt att göra form ifrån. Till silikon behöver du inget släppmedel. Det avstötande, vaxartade materialet funkar bra ändå. Det innehåller heller inga hälsovådliga saker. Värt att prova alltså!
:) En alv… hm! Vi får väl se vad som utvecklar sig mellan öronen. :)
Frågan är varför jag tycker figuren ser alvaktig ut – trots att öronen ser högst mänskliga ut… Hm. Nåt är det! :)