EN DEL KLAGAR på sommaren: ”en typisk svensk sommar”. Visst har det regnat ibland, det är jag medveten om – men jag kan inte minnas vädret som annat sätt än ganska bra. Jag har kunnat stå ute med mina slipjobb, med min svettiga ”panamahatt” som solskydd. Bra torkväder för mina olika projekt har jag också haft och jag kan bara påminna mig några få tillfällen då jag fått avbryta arbetet och bära in sakerna under tak.
Men det är klart, jag är kanske väldigt självcentrerad. Jag tänker inte på alla dem som haft semester och varit mer solberoende. Kanske har det regnat mycket – över husvagnar och båtar, över stränder, golfbanor, terasser och utemöbler? Barn har inte kunnat (eller fått) gå ut och leka och en solkig kortlek är till klen tröst för de vuxna, när årets ferie planerats fel.
Antingen saknar jag empati, eller också är jag bara tanklöst fixerad vid mina egna behov. Och mina behov av stekande sol är väl inte så stora, även om jag också tycker om vackert väder. Sen anser jag också att det är alldeles för tidigt att resumera sommaren redan nu. Det är ju bara augusti!