ARNOLD BÖCKLIN hör inte till mina absoluta favoriter, men han är definitivt en av dem vars bilder berör mig och sätter igång mina tankar. På andra sidan förra sekelskiftet, målade han bilder som för mig är helt obegripligt egna. Hur kan man med en tom duk framför sig få fram såna visioner? Och sedan realisera dem i färg, ljus och dunkel. Inte för att jag kan något om konsthistoria, men jag har ögon att se med – de här målningarna har en egenart som står ut. De är ’roliga’ att titta på.
”Dödens ö.” Arnold Böcklin
En av de mest avbildade och den som kanske är mest fascinerande, är förstås Döden ö. Denna ytterligt dystra klippa med sina av ett djupt dunkel svärtade kyrkogårdsträd – cypresserna och en naturformad men ändå arkitektonisk bergknalle, den sista destinationen – mitt i svartan sorgesjö. Färgskalan är tung, kylig och innanför hamninloppet ser vi ingenting av den mörka stranden. De tomma portarna och gluggarna känns ruvande hotfulla. Det här verkar inte lovande!
”Dödens ö”. Arnold Böcklin
Arnold Böcklin gjorde flera versioner av det här motivet. Den här är belyst av en betydligt vänligare aftonsol som ger bilden en tryggare känsla. Figuren i fören på båten står också något rakare, som mer tillfreds med ödet – ett öde som på den här bilden ter sig mer vilsamt – nästan behagligt. Solen som skiner in i dörrhålen gör också dessa mer inbjudande. ”Capri! Å vad det ska bli skönt att koppla av!”
”Vita Somnium Breve”. Arnold Böcklin.
EN ANNORLUNDA ÅLDERSTRAPPA. Nederst barndomens tid, fröjdefull och oskyldig lek i vårligt gräs – sött! Den fertila åldern och mannbarhetens tid i mittfältet. På hästryggen, i uniform och med lansen rest, drar den virilt krigiske ut att kämpa och vinna ära, medan den nakna unga kvinnan bär både på en bukett fådda avskedsblommor och på moderssymboliken. Antagligen bär hon även på mannens frö till en ny knatting som ska leka i gräset. (Det hann han minsann med.)
Blicken leds vidare upp mot kullen stopp, där ålderdomen och döden möts och ”avslutar” bilden. Drastiskt i det här fallet och med full kraft. Vadan detta räliga övervåld? Den gamle mannen tycks ju inte precis sätta sig till motvärn utan lugnt och stilla bida vad som komma skall. De över källan inhuggna orden betyder ungefär ”Livet är en kort dröm”. Och visst är det så. Här går hela livscykeln på några sekunder.
Fast jag måste erkänna att jag ser många ”repriser” av målningen. Jag kan studera Arnold Böcklins bilder ganska länge i taget. Inte för att jag tycker de är bäst, men för att de förmår fängsla mig, får mig att tänka. Det är inte så många nuförtiden som kan det.
Redaktören
