Att ge papier-machén ett ansikte.
SÅ LÄNGE man jobbar med våt pappersmassa och kycklingnät, bygger lager på lager utifrån en vag föreställning eller en idé, så länge är det bara material. Men vid ett viss skede av projektet pockar ”verket” på att få en egen identitet och uttryck – ett ansikte. Då är det som om det hela förändrar sig. Projektet börjar profilera sig, få karaktär och till och med en egen historia. Idag var det dags att antyda ansiktets drag. De kommer nog att förändra sig flera gånger innan jag är färdig. För det här är min lilla maktsfär – här är det jag som bestämmer! Eller? Det är inte så sällan det känns som om materialet styr själv och personligheten växer fram inifrån.
Redaktören
