Den fjärde utställningen

En fantastisk påskhelg går mot sin afton

En hel påskhelg ledigt att göra vad man vill… Inte alltid blir det väl så. Trots att man är ledig finns det hela tiden måsten på lur. ”Madamen” har fått lite påökt om än inte så mycket. Det är väl så att med skulptur att det går fortast i början. Jag är inte snabb – men jag har roligt! Det har varit ett riktigt bra torkväder i alla fall. Solen är effektiv på våt pappersmassa.

Normalbefolkat?

Ett andra besök på Vandalorum, tre dagar efter invigningen. Nu betydligt luftigare och ledigare i hallarna. Det är en skön byggnad: arkitektoniskt anspråkslös med inre rymt och linjer väl lämpade att ge innehållet, konsten och designen ”ordet”. Nu tycker jag dock att de inledande utställningarna var tämligen lågmälda – för att inte säga ”knäpptysta”.  Cykelutställningen går väl an, som potatisen på påskbordet. Men utan sill gräddfil och gräslök blir det ingen större upplevelse. Här fanns ingenting att gå vidare till. Smålands Konstarkivs ”Bäcken” som bredde ut sig i en av de stora hallarna var bara just så hopplöst intetsägande och tråkig att jag inte tänker göra mig mer besvär att orda om utställningen, än vad konstnären gjort för att åstadkomma den. (”Ett mångårigt konstnärligt projekt” – Men då har han väl riktigt gått ner sig riktigt ordentligt.) Utställningen ska pågå till en bit in i juni. Det är alldeles för länge!

Omslagsbilderna till broschyrerna på rad - fiffigt!

”Fjärden” – den fjärde utställningen, den som jag inte hittade vid mitt första besök, den fanns ju i foajén! Jag hade sett bilderna men i min enfald uppfattat att de hörde till entréns utsmyckning – eller som de affischer som brukar finnas, till vägledning för fortsatt konstbotanisering. Fotona är i alla fall suveräna, men exponeringen misslyckad: över nedgången till toaletterna med de anskrämliga plåtborden med Vandalorums broschyrer som hinder att gå närmare. Det måste ha varit en nödlösning pga brist på tid. Det fanns ju en deadline och när det gäller att bygga hus kan allting hända. Jag tror i alla fall på Vandalorum. Det har nog inte varit lätt att dra projektet, ekonomiskt, politiskt eller opinionsmässigt. Jag själv läste de återkommande artiklarna om projektet i Värnamo Nyheter om projektet och tog nog inte så allvarligt på planerna – jag var väl skeptisk, det ska jag villigt erkänna. Men ibland är det riktigt roligt att ha fel! Om nu ledningen för Vandalorum inte faller tillbaka i ren utmattning, utan ger sig i kast med ”innehållet” också, med samma vitala energi, då kan det verkligen bli ett spännande konst- och designmuséum.

Redaktören

Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *